Slowfood – ren en njutning

Du skall aldrig återvända till en favorit för snabbt. Men vad göra man – när tjänsten ”tvingar” dig att göra så. Denna gång med ett sällskap, som bara vill smaka sig fram. Så nu gjorde vi vårt eget slowfoodseminarium baserat på god närproducerad och ekologiskt hållbar mat. Vi började i Bologna och slutade i Milano. Däremellan ligger lilla Modena med sin mjuka sammetslena Balsamico. När den är som bäst kan du nästan dricka den ren, utan något till. Som en digestivo t.ex. Det är väl inte meningen, men är den 50 år gamla slinker den ner lika snabbt som ett simpelt gammalt portvin. Vi himlade med ögonen och drömde oss bort. Ute låg fälten vårgröna i den ljumma vinden.

Dessförinnan hade vi besök en stolt Parmiggianoproducent. Liten produktion, men med stora krav på miljö och ekologist tänk. Dessutom tog ostarna vi smakade oss ännu närmare himlen. En gammal ”36 månaders” gjorde mig tårögd… Hur kan det vara så gott!?Lunchen körde vi hos en skinkgubbe. Han var lika stolt över sina skinkor som över sina 4 välartade barn. Men skinkorna fick nog ännu mera omvårdnad. Äldste sonen, på 10 år, hade redan tagit mycket efter sin pappa och visade stolt hur han kontrollerade att köttet blev till perfektion. Här är det bara grisen, människan, saltet och luften som gör denna produkt så unik.

Nära Bologna mötte vi greven som hade fått halva sitt slott sönderbombat av de allierade under kriget. Men andra halvan hade kvar det italienska hjärtat och här serverades vi huset röda vin. Inte världens bästa, absolut inte… Men greven, hans kamrater, den lummiga slottsparken bidrog till att göra även denna dryck till en njutning för gudarna. Dagen gick i sann matanda. Nästa dag ägnade vi helt åt marknaden och delikatessbutikerna, mitt inne i Bologna. Naturligtvis besökte vi Europas äldsta universitet och beskådade rummet där de första obduktionerna i studiesyfte gjordes i Europa. Detta – med tanke på slowfood eller? Kvällarna tillbringades med studenter på deras enkla hak, med middagar som kan göra vem som helst avundsjuk.

Vidare till Milano och en snabblunch på Mozarellakrogen i stan. Som ni vet avslöjar vi inte namn här. Men kommer du med oss skall du också få smaka hur en rejäl bit buffelmozarella skall smaka, med lite ljungfruolja, balsamico, basilika och en bit surdegsbröd till det. Men som sagt, krogen har ett 30-tal olika rätter med mozarella. Vi skall erkänna att vi beställde lite gorgonzola också, det hör väl till. Den nästa flöt på tallriken och mögelsvamparna bildade vackra mönster i ostens kärna. Ett besök i världens finaste livsmedelsbutik med deras vinkällare hann vi också med innan delar av gruppen åkte ut till San Siro för att se Milan-Bologna. Det blev 1-1 och som tur var gjorde Zlatan målet för Milan.

Slowfood är ett matkoncept som idag erbjuds i butiker över hela Italien. Butiker som helt bygger på denna ide, som ursprungligen kommer från Piemonte. Varför inte följa med på en tur som denna? Jag skulle mer än gärna guida dig runt. Som sagt, jag hinner inte mera nu, då jag precis bakat ett surdegsbröd och hällt upp lite fräscht, juvenilt ungdomsgrön jungfruolja. Lite salt i oljan, sen ner med brödet. Questo sono la Dolce Vita. (Detta är det ljuva livet).