Vissa saker är sanna, andra är påhittade. Sedan kommer de som till viss del är sanna, men aningen kryddade…

Detta är ett berättelse, smaksatt med lite kryddor från egyptiska basaren och sedan inlindat i ett mystiskt rum en sen natt på Pera Palace Hotel i Istanbul, år 1915.

Hon sitter uppkrupen på fönsterbrädet i sitt rum och spanar ut i den sena kvällen. Champagneglaset i hennes hand är nästan tomt och i champagnekylaren är flaskan uppochnedvänd. Hon är lite trött, ty för bara en timme sedan gick hennes gäst – en tyngre tysk general. Ja, inte tung av stjärnor på axlarna, snarare av alltför stor konsumtion av öl och sprit genom livet. Men general var han och upplysningar hade han. Fröken Zelle, som vår väninna heter, hade fått ut det mesta av intresse och nu samlade hon sina tankar för att kunna sälja dessa tyska visioner och förhoppningar vidare. Till vem? Sultanen i Dolmabache-palatset? Ungturkarna? ANZAC-trupperna nere ned Dardanellerna? Eller en ängslig rysk tsar i fjärran? Eller en fransk general i Perakvarteren? Hon visste i alla fall att hon hade bra information.

Snart skulle det komma ett nytt besök och hon gjorde ett snabbt ombyte, piffade till håret och lät kroppen omfamnas av dyra parfymer. Hon visste precis vilken klädsel som gällde. Hon skulle synas och alla skulle se när hon gjorde sin entré. I hissen ner gav hon hisspojken en extra liten slant samtidigt som hon diskret smekte pojkens byxben och formade sina läppar till en förförisk kyss.

Fröken begav sig mot den stora baren i hotellets ena flygel. Hon behövde inte beställa, snabbt kom en gentleman och frågade vad han kunde hjälpa till med. ”Champagne”, sa hon som den mest naturliga sak i världen. Strax stod där en flaska av bästa sort, och två kristallglas. Mannan satt strax bredvis och från hans panna kunde du se svettpärlor träda fram. Nervositeten var tydligen. Han hittade inget ämne att tala om.

Fröken Zelle plockar fram sitt munstycke och plockar fram en dyr amerikansk cigarett av okänt märke. Utan filter, med ett djur på paketet. Tobaken är orientalisk och med en säker hand för hon cigaretten in i munstycket. Nonchalant sträcker hon på sig och låter mannen famla efter eld. Han darrar när han tänder. Hon drar ett djupt andetag och låter den orientaliska röken tränga långt ner i hennes inre. Hon blåser ut sakta och förföriskt och puffar små rökmoln mot den nu ännu mer nervösa mannen. Fröken Zelle höjer sitt glas och tar en stor klunk. Sedan reser hon sig och tackar. Kvar sitter gentlemannen och i lokalen riktas alla blickar mot honom. Ensam med ett glas, omgiven av dyr parfymdoft och orientalisk tobak. Många ler, mannen är generad.

Fröken Zelle har flyttat fram till bardisken och för diskret en konversation med hovmästaren. Hon ber honom förbereda hennes rum för besök igen. Han nickar och ler samtidigt som han i sin hand tar emot en bunt sedlar. Han drar sig sakta tillbaka.

Fröken Zelle väntar inte förgäves för snart träder han in. En ny general, dock denna gången fransk, men med lika mycket stjärnor på axlarna. Däremot inte lika fyrkantig som vår tyska vän för en stund sedan. Tvärtom, kanske lite charmerande. Fröken Zelle känner i alla fall lite lust och vill snabbt ha med generalen till sitt rum. Lite artig konversation i baren innan de båda försvinner bort mot hissen och hisspojken. I baren sitter fortfarande en ensam man med ett glas champagne. Han väntar, men snart är flaskan tom och ensam går han mot sitt rum.

I fröken Zelles rum är det fullt liv. Generalens stjärnor ligger i en röra på golvet. Fröken Zelles kläder ligger fint på en divan. Champagnen är snart slut och det är generalen också. Det gick fortare än vad fröken Zelle egentligen ville denna gång men nu gällde det att konversera korrekt för att få den information hon ville. Generalen är generös, mycket generös. Fröken Zelle påpekar för generalen att snart kommer den tysk delegation till hotellet med Orientexpressen. De har stigit på i Sofia tydligen. De skall bo här i natt och vill vår franska delikatess leva ytterligare en natt bör han avlägsna sig nu. Han får snabbt ihop sin uniform. Tackar ödmjukt för upplysningen och beger sig ut i mörkret. På Istiklalgatan kan han se hur den tyska delegationen passerar den svenska ambassaden i den normala kortege som alltid är när tåget kommer in och viktiga gäster ska transporteras ”fint” till sitt hotell.

På hotellet har fröken Zelle åter gjort sig klar i hotellbaren och inväntar nästa arbetspass. Ja, så gjorde hon under en lång period. Eget rum som betalades av både Frankrike och Tyskland.

1917 får fröken Margaretha Geertruida Zelle, alias vår Mata Hari, sin dödsdom och arkebuseras i Vincennes. Vid avrättningen vill hon inte ha ögonbindel och hon sägs också ha kastat en slängkyss mot soldaterna.

Vad som är sant och vad som är kryddan i denna berättelse får du själv bestämma. Men sant är i alla fall att hotellet finns. Hennes rum finns. Männen runt henne har varit många. Kanske är det bara hisspojken som är fantasi. Eller så är han det enda som är sanning…

För kom ihåg, säg alltid God Morgon och var hövlig mot hisspojken. Imorgon kan det vara han som äger hotellet.

Ja, så kan en natt vara med Contrast i Istanbul – full av äventyr. Som vanligt är det upp till den enskilde betraktaren att ta till sig så mycket eller så lite du vill av berättelsen. Men helt klart är, om du följer med oss till Istanbul finns ett äventyr även för dig. Där någonstans mitt emellan Europa och Asien.

Mats