När det doftar som bäst
Jag befinner mig i Bologna, kanske inte på världens bästa hotell men vad gör det. Precis i gränsen mellan det gamla historiska Bologna och den nya staden ligger mitt lilla pang (ja, så kallade vi enkla hotell under tiden som jag arbetade som reseledare). En trött receptionist, en sliten städerska och en pigg piccolo irrar omkring. På borden i baren ligger gamla sporttidningar och i receptionen finns fotokopierade stadskartor helt gratis till hotellets gäster. Utanför en trist gata med hus från 50-talet men ändå lite som en scen ur en Fellini film. En dam med sin hund vandrar sakta fram. En pojke som leker med sin trasiga sparkcykel. En ung sliten kvinna stirrar tomt ut mot gatan. Kanske arbetar hon här, jag vet inte. Två äldre män diskuterar något mycket viktigt. Rakt över gatan på ett café sitter ett älskande par och ser varandra djupt in i ögonen.
Det börjar skymma och det kommer några regndroppar när jag beger mig ut mot centrum. Det är behagligt och jag mår utmärkt. Vid varje gathörn möts jag av en ny doft. Espresso, en nyss skivad parmaskinka, doften av härlig buffelmozarella och sist butiken där den gamla parmiggianon ligger och väntar på mig. 30 månader gammal med några gudomliga droppar av 25 årig balsamico mår min själ bra. Himlen öppnar sig, gudarna applåderar och jag sjunker samman i den totala lyckan. Harmoni när det är som bäst. En gammal torr ost och en söt liten balsamico kramar mig hårt. Vad mer kan jag begära, kanske en pasta med vit tryffel och en äggula kanske. Ja, varför inte? Jag fullföljer min dröm och betalar min nota. Vandrar hem mot mitt slitna hotell. Möter de gamla männen fortfarande i ivrig diskussion. Den yngre kvinnan ännu spanande efter något. Damen med hunden skymtar jag bakom en gardin framför en tv. Pojken är hemma hoppas jag. Det älskande paret ser jag vandrar hand i hand in i en port. Deras lycka är snart total. Jag är nöjd! Bologna är precis som jag upplevde det för 20 år sedan. En orgie i mat, kärlek, ungt och gammalt i en italiensk vardag som en film från 50-talet. Nästa gång är du med mig på vandringen och äventyret.
