Alla fick sin kram

Flygplatsen Wien söndag eftermiddag.
Nu är det tomt, så tomt. Alla gästerna har åkt. Alla har fått sin kram och där står jag ensam kvar. Varje resa är som en opera i 3 akter. Vild galen öppning. Andra akten där handlingen flyter fram. Sista akten som skall byggas upp och sluta i en vacker final.
 

Igår kväll hade vi en underbar middag i fantastisk miljö. Det var sobert och elegant. Samtalen fördes på en diplomatisk nivå, så att ingen bredvid kunde höra. Men visst skålade vi och tackade för fina dagar. Några gick vidare ut i vimlet och andra tillbaka till hotellet för att packa det sista.
 

Några skickade jag iväg redan kl. 6 i morse, en tapper skara. Det var alla till Norge…
Stockholm har precis åkt nu kl. 14. Ja, så sitter jag kvar ensam på scenen som finalen i operan. Jag sjunger min sista aria före ridån skall gå ner. Ändå vill jag helst öppna upp igen, nästa föreställning. Det får aldrig ta slut. Men ridån går ner, ingen pardon, det är slut. Salongen är tom. Dags sminka av sig och bli vanlig. Så tråkigt. Men som sagt jag vet vi har ny föreställning i Dublin nästa helg. Benni och jag skall klä upp oss, ladda alla batterier och ge järnet igen. Härligt.
 

Men nu är det dags säga adjö till Wien.
Som familjen von Trapp sa Adieu, Farewell, auf Wiedersehen, Goodbuy.
Aber Wien, sicher, ich komme gleich wieder zurück.
Alla ni kom hit så gör vi en ny föreställning, det finns biljetter kvar.
Kramen Mats